 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Så du vill ha en iller? Det första du måste fundera över är om du är villig att ta ansvaret sju år, tio, eller kanske ännu längre. Ja, illrar kan leva länge. De behöver mycket uppmärksamhet, träning och omvårdnad, de kan bli sjuka och dra på dig höga veterinärkostnader. Är de värda detta? Oh, ja!! :)
Ok, du har bestämt dig. Då bör du fundera på var du ska vända dig för att skaffa din nya vän. I Sverige är det vanligast såvitt jag vet att köpa en från en privat uppfödare, men man kan också få tag i en omplacering, en äldre iller som behöver ett nytt hem av någon anledning. Detta kan ibland vara ett bra alternativ, speciellt för förstagångsägaren då man inte behöver uppfostra en valp från början. Du kan gå med i STIF, Svenska Tamillerföreningen, där kan du få tips på om det väntas valpar någonstans i landet, eller om det finns omplaceringar på gång. I Amerika kan de köpas i många djuraffärer. Det är kanske inte alltid den bästa lösningen, de flesta illerägare i Amerika rekommenderar att man går till ett härbärge. Det finns många härbärgen som tar hand om illrar som kan bli underbara husdjur. Tack vare mycket arbete från en grupp frivilliga har nu FMLs shelters list fått en egen hemsida.
Innan du tar hem din iller är det också fördelaktigt att du hittar en bra veterinär som har kunskap om illrar. Du kommer att behöva vaccinera din iller och även ta den på hälsokontroller, men olyckstillbud kan också uppstå och då är det bra att veta i förväg vart man ska vända sig.
Många funderar på om man ska skaffa en bur. I Sverige (och i viss utsträckning även i Amerika) har man sina illrar lösa i sitt hem ungefär som man har katt. I Sverige har Jordbruksverket bestämt att en iller ska vistas på en yta som inte understiger 5 kvadratmeter och har en höjd av minst 1 meter. Detta betyder att du inte får stänga in din iller i en bur mer än tillfälligt! Det kan dock vara bra att begränsa utrymmet där din iller får vara till en början. Speciellt för förstagångsägare kan detta underlätta dels vid toalådsträning, dels medan man kommer underfund med om man har "illersäkrat" sitt hem ordentligt. Vissa har ett eget rum som är inrett åt illrarna, andra låter dem vara i alla rum förutom ett (kanske arbetsrum, badrum, eller så) och ytterligare andra har dem helt fritt. Det finns flera olika lösningar.
Du behöver skålar för mat och vatten. En vattenflaska kan också vara en bra idé - många illrar tycker om att gräva i sina skålar och det är då bra om de har en flaska vatten ifall vattnet i skålet blir utspillt. Illrar måste alltid ha tillgång till färsk vatten. Du behöver också ett bra foder för din iller. Även om många illrar verkar kunna sova nästan var som helst kommer han att uppskatta en egen plats. En låda med mjuka tygar i fungerar bra - använd inte kutterspån! Du kan ta gamla t-shirts, kuddfodral, fleecetyg, och dylikt. Köpta eller hemmagjorda hammockar uppskattas av de flesta illrar också. Allt sovmaterial bör bytas ut och tvättas med jämna mellanrum, detta kommer att minska illerdoften markant. Ett koppel och ett sele är också bra att ha då de flesta illrar tycker om att komma utomhus.
Toalådor - ja, plural. Generellt är inte illrar lika duktiga på att hinna till lådan som katter, så du kommer troligtvis behöva flera. En i buren eller nära hans sovplats samt troligtvis en i varje rum han får vara i. Den ena sidan bör vara låg så att illern lätt kommer i den med sina korta ben. Vissa använder klumpande kattströ och så länge din iller inte tror att det är en rolig sandlåda att gräva eller sticka ned nosen i kan det fungera. Det finns dock risk att ströet fastnar i nos eller bak så håll extra koll på din iller om du använder sådant. Du kan också använda icke-klumpande strö gjort av lera eller papperspellets. Vissa använder kaninpellets (ja, maten) men det döljer inte lukt särskilt bra, så du kommer troligtvis att behöva byta oftare.
Leksaker är viktigt - men inte alls svårt. Illrar är oftast roade av de enklaste saker. Om du köper en stor och dyr leksak bör du inte bli förvånad om din iller har roligare med lådan den packades i än med själva leksaken. En stor låda fylld med hopknycklade tidningspapper är härlig att gräva och rulla runt i. Illrar älskar det prasslande ljudet som papper och plast gör. Vissa låter sina illrar leka med plastpåsar (jag är en av dem) men håll uppsikt då vissa illrar tuggar på plasten och får de i sig bitar kan de fastna i magen och kräva operation. Rör av olika sorter är roliga att springa i, det finns rör speciellt för illrar på The Ferret Store. Svenska Illershoppen och andra ställen som säljer illerprodukter. Du kan naturligtvis också leta i affärer med byggvaror efter rör. Den roligaste leksaken är dock du själv, eller en annan iller.
Illrar är mycket nyfikna och oftast helt utan rädsla, de kan komma igenom mycket små öppningar och de kan klättra och hoppa bättre än du kanske tror. Att illersäkra ditt hem är en ständig pågående process.
Se till så att det inte finns några öppningar för dem att komma under kylskåp, tvättmaskiner, spis och dylikt. Kontrollera så att skåpdörrar inte kan öppnas av de påhittiga små djuren. Var försiktig med att öppna fönster och balkongdörrar om du inte är helt säker på att illern inte kan nå dem. Illrar är närsynta och kan utan tvekan hoppa ut från ett fönster även om det är långt ned till marken. Om du låter en bit skumgummi, en knapp, ett gummiband eller något annat av gummi (en leksak, suddgummi eller ballong t.ex.) ligga åtkomligt kan din iller äta upp den. Detta kommer då att fastna i matsmältningssystemet och det kommer troligtvis att krävas omedelbar operation för att rädda hans liv. Ställ alla växter utom räckhåll, illrar älskar att gräva. Vissa kan öppna blixtlås och en del är så starka att de kan knuffa ganska tunga saker dit de kan användas att klättra upp till (vad du trodde var) oåtkomliga ställen. (En av mina illrar har vid flera tillfällen knuffat en gammal symasking någon decimeter från väggen - den väger 12 kg!)
Bäddsoffor och vilfåtöljer bör inte finnas i utrymmen där en iller får vistas. De är nästan omöjliga att illersäkra och illern kan lätt komma inuti dem när de ska undersökas och kan då lätt krossas av mekanismen.
Låt inte din iller leka med toapappersrullar. Mindre illrar kan fastna med huvudet och få panik och kvävas. Var försiktig med var du går och sätter dig, illrar gillar att krypa under mattor, kuddar, och dylikt.
Om du skaffar en till iller upptäcker du nog att ditt hem inte är så illersäkert som du trodde. Alla illrar är som sagt var individer, en kanske hoppar väldigt högt medan en annan kan klättra upp på nästan vad som helst...
Många illerägare har två, tre, eller fler illrar. Det går oftast bra att bara ha en, men de är sociala djur och om de har en kompis kan de leka de där speciella illerlekar vi människor har svårt att göra. Jaga varandra, brottas och kivas i största allmänhet. Det ger också trygghet och sällskap under de timmar man är borta på dagarna.
Vill man skaffa en till iller efter ett tag får man vara beredd på att det blir bråk till en början. Jag vet att vissa har introducerat illrar som har blivit kompisar direkt, men det är vanligare att de bråkar en del, de måste ju komma underfund med vem som bestämmer. I enstaka fall går inte två illrar ihop. Det händer, men med tålamod kan de flesta illrar lära sig att samsas, ofta blir de också mycket goda vänner.
Illrar har seg hud. När de leker med varandra biter de oftast hårt och de måste lära sig att de inte kan uppföra sig likadant med människor. Speciellt unga valpar har mycket energi, de kan vara i åldern då de får sina permanenta tänder, eller de kan helt enkelt vara hungriga. Se till så din iller har tillräckligt med mat, om nya tänder är på väg, ge något han får bita på, kanske ett hårt hundkex eller en Cheweasel.
Först och främst ska du inte släppa ned illern om han bits, det kommer att lära honom att det är hur han ber om att få komma ned. Du kan använda en transportbur för "time-outs" om du behöver, att stänga in en valp som är leksugen kan vara nog med straff i många fall. Såvida inte din iller är döv, ge ifrån dig ett gällt skrik närhelst du får ett bett. Detta är hur illrar säger till att deras kompis är för hårdhänt. Ibland är detta allt som behövs, men ofta kan det krävas mer. Håll illern framför dig och ta tag i nackskinnet, säg NEJ! med bestämd röst eller väs åt honom. Du kan även dra honom försiktigt längs golvet en halvmeter fram och tillbaka i nackskinnet medan du väser. Dessa saker efterliknar hur illermamman uppfostrar sina valpar. Om du har problem även efter detta föreslår jag att du läser om "Problem Ferrets" och se om du kan få mer inspiration.
Vissa använder Bitter Apple på sina händer för att förhindra bett. Jag föredrar att använda detta på saker som inte ska bitas på och använder i stället vetegroddsolja eller olivolja på händer. Detta gör att händer är något trevligt. Ge mycket kel, godsaker och beröm när illern uppför sig. Efter leken när han är sömning, ta upp honom och håll honom i dina armar, detta för att han ska se att det är tryggt och mysigt hos dig.
| Vissa illrar är lätta att träna till att gå på lådan, andra är svårare. Illrar går helst in i hörn för att uträtta sina behov. Placera lådan i ett hörn som är lämpligt och håll ett vakande öga på din nya vän. Om du ser att han använder lådan ge honom mycket beröm, och kanske lite godis som belöning. Om han är på väg att gå någon annanstans (backar och lyfter svansen) säg NEJ! och lyft fort upp honom och placera honom i lådan. Se till att han verkligen gör något och beröm honom och kanske ge lite gott. (Ibland kanske du upptäcker ett "spår" utmed där du har lyft honom, när illern behöver gå är det inte alltid de stannar upp. Det bästa sättet att förhindra detta är att vara ett steg före och förutsäga hans behov.) Eventuellt kan du placera tidningspapper runt lådan, illrar drar oftast baken längs golvet efter att de varit i lådan för att torka av sig när de är färdiga. |  |
De flesta illrar lär sig snabbt att de får gott och beröm när de går till rätt ställe, vissa kan också låtsas göra ifrån sig bara för att få godis. Om din iller använder hörn som du inte tycker är lämpliga, lägg ut tyg han har sovit i eller mat där. Illrar är renliga djur och de flesta går inte dit de har sov- eller matplatser. Rengör alla olyckor noggrant, om det luktar som en toalett är det också en toalett enligt illern. Utspädd vinäger är utmärkt för rengöring, produkter med ammoniak i är inte att rekommendera.
Slutligen är det få illrar som blir 100% lådtränade (visst har jag hört att de finns, men det verkar inte vara en majoritet). Olyckor händer de flesta. Vissa kommer att vara duktiga och bli 90-95% lådtränade, men många blir bara 70-80%, några till och med ännu sämre. Om du inte står ut med enstaka olyckor, skaffa en katt.
Många illrar gräver i sina mat- och vattenskålar. De lämnar inga växter ifred, och en stängd dörr är oemotståndlig. De kommer att gräva och krafsa för att öppna den. Jag önskar dig lycka till att försöka stoppa din iller mer än tillfälligt. Om du lyckas stoppa sådant krafsande permanent - dela med dig av din hemlighet - illerägare världen över kommer att vara tacksamma. :)
Det är oftast illervalpar som gräver ihärdigast i sina matskålar, men vissa vuxna illrar gör också detta. Se bara till att han har tillgång till en vattenflaska om vattnet spills ut och att inte maten blir blöt och förstörs fortare. Växter bör placeras utom räckhåll och dörrar - ja, såvida han inte förstör något var bara beredd på att banna honom eller få honom uppmärksam på något annat när du hör honom eller vänj dig vid oväsendet. Om du har en matta vid dörren som du vill skydda kan du använda hårdplastremsor. Skär dem ca en decimeter bredare än dörröppningen, och skär ut dem i mitten så att de passar mellan dörrposterna (ungefär som ett brett "H").
Visst kan du lära din iller trick. Att komma när du ropar illerns namn lyckas inte med många, men användandet av en pipleksak eller skakandes en ask med deras godis kommer troligtvis att ge bättre resultat (de flesta gånger). De kommer inte att göra konster som en hund, bara för att glädja dig, utan för belöning i form av något gott. Jag har lärt en av mina illrar att rulla runt. Ta en godbit och håll den framför illern. Rotera den runt hans huvud och han kommer att försöka följa godbitens väg. Om du håller den lågt nog (och han inte lyckas ta den ifrån dig) blir det svårt att bara gå runt i en cirke, utan han kommer troligtvis att rulla runt på golvet. Upprepa detta några gånger om dagen medan du säger "rulla" eller något motsvarande. Så småningom kommer han att förstå vad du vill att han ska göra. Ett annat trick är att få illern att rida på din axel eller i en huva. Stå (gärna på knä så det inte är så långt till marken) över en hög med hopknycklat tidningspapper eller något annat som låter. Placera illern på axeln och när han trillar av säg "NEJ" med eftertryck. Fallet, ditt NEJ och ljudet från papperet bör göra att han inte vill falla och han kommer förhoppningsvis snart att koncentrera sig på att hålla balansen.
Alla trick bör läras ut över en viss tidsperiod. Illrar blir lätt uttråkade, så håll träningspassen korta, ett par minuter åt gången, men gör dem varje dag. Även om en iller har lärt sig något, förvänta dig inte att han kommer att utföra det om han är på något nytt ställe - nyfikenheten kommer att ta över, och han kommer bara att bli frustrerad på dig som hindrar honom från att utforska sin omgivning.
Author Camilla Englund. Last updated November 2000.